Fattar ni hur många gånger jag har stått och tittat på en röd jävla lampa nere vid tolita station.Tåghelvetet kommer aldrig, ångesten börjar krypa på mig sakteliga.Snälla bli vit lampa snälla bli vit snälla! Min telefon har inte täckning nere icentrala tolita fattar ni vad upphetsad man kan bli. Plötsligt händer det något ett svagt muller i horisonten BUSSEN KOMMER HALILULIJA !!!! kANSKE KOMMMER JAG ITID TILL JOBBET! Mina hårt provade medresenärer i bussen nickar slött, vi kommer nog fan till jobbet idag ochså. Framme i tätorten kil står det inte någon buss och väntar på oss. Kan nån tipsa om en bra antidepresivmedicin? Min elev stod och vänta på mig nere på skolan. Efter att vi blivit vänner fixat fram fordon blåst i alcotesten trog vi ut på stan. Jag hade två kompisar med ute på ett stadsäventyr, dom var superduktiga. Livet på en trafikskola kan gämföras med att sitta i en superstor tvättmaskin som kör helvetespogrammet med supercentrifug och ca 800 grader. Istället för sköljmedel använs blod svett och tårar.SNART ÄR DET FREDAG.............